2004-07-17

Index Startsida

KASHGAR (KASHI)

[SIDENVÄGEN]

Index Startsida

Innan vi vid 15-tiden på eftermiddagen fortsätter vår färd med nattåget till Kashgar besöker vi basaren Erdaoqiao där vi får uppleva ett brokigt folkliv och där man kan köpa allt från tyger och mössor till kakformar i uiguriska former. Järnvägen mellan Urumqi och Kashgar blev färdig hösten 1999 och vi åker i moderna och bekväma sovvagnar. Tågresan tar ganska exakt 24 timmar så vi får tid både till att bekanta oss med varandra, smälta intrycken och njuta av utsikten mot det ändlösa ökenlandskapet.

Kashgar var en av de viktigaste orterna längs Sidenvägen. Det var här som den norra och södra grenen möttes för att sedan fortsätta västerut. För 2.000 år sedan var Kashgar det viktigaste av de buddhistiska kungadömena i Tarim-området. Efter en brokig och spännande historia med många olika härskare är Kashgar idag en brusande muslimsk mötesplats. Det finns hela 200 moskéer i Kashgar! 90 % av de 200.000 invånarna är uigurer. Förutom han-kineser finns här också tadzjiker, kirgizer och uzbeker. Redan den kinesiske munken Xuanzang som passerade på 600-talet noterade att invånarna hade gröna ögon. Sven Hedin besökte Kashgar på sina upptäcktsresor och Gunnar Jarring som var här 1929 har beskrivit det brusande livet innanför stadsmurarna där basarerna och moskéerna låg. Utanför murarna fanns de kinesiska myndigheterna, de utländska konsulaten och den svenska missionsstationen. Fortfarande är Kashgar en viktig handelsplats för folken i västra Kina, varor bjuds ut överallt och trafiken är ett enormt virrvarr av bilar, åsnekärror, hästar, kameler, minitraktorer och cyklar. Vi anländer till Kashgar vid 15-tiden på eftermiddagen och åker direkt till Hotel.

På morgonen besöker vi en barnstuga/förskola för uigurer och därefter den 500-åriga Aidakh (Id Kah)-moskén som är lika viktig i den muslimska världen som de berömda moskéerna i Bokhara och Samarkand. För mer än 500 år sedan fanns på denna plats en moské som var mycket mindre än den nuvarande. Den som lät bygga den nuvarande moskén var en välbärgad kvinna som hette Gûlleyla och som på väg till Pakistan blev sjuk och dog i Kashgar i slutet av 1700-talet. Hennes sista vilja var att hennes förmögenhet skulle användas för att bygga en moské. Moskén reparerades och byggdes ut många gånger tills den fick sin nuvarande storlek vid en stor renovering år 1872. Två gånger om året under de två stora muslimska festivalerna träffas många muslimer här för att fira och se dansföreställningar till ackompanjemang av trummor och träblåsare. I Kashgar ser vi aktiva hantverkare precis överallt. Vi får se tillverkning av musikinstrument av trä med fin intarsia, vi får se hur man tillverkar svepkärl för ångkokning där man formar trä och bambu med hjälp av värme, vi ser hur man snidar hushållsredskap, t ex kavlar och slevar av trä och hur man gör förvaringskärl, spannar, rivjärn, silar m m av vit metall, hur man tillverkar tallrikar med graverade mönster av koppar och mässig, hur man fyller täcken med bomull och mycket, mycket annat. Vi promenerar längs en gata där verkstäderna ligger vägg i vägg och där hantverkarna tillverkar och säljer sina produkter. *** Efter lunch besöker vi Xiang Feis – ”den doftande konkubinens” – grav. Xiang Fei lär ha varit en kejserlig konkubin och favorit till kejsare Qianlong som regerade i Peking under större delen av 1700-talet. Namnet fick hon för att hon var väldigt förtjust i en speciell sorts dadlar som växer i området och som påstås ha givit hennes kropp en väldigt behaglig doft. Graven betraktas traditionellt som en plats där böner besvaras och kvinnor från hela området kommer hit för att lägga sina händer mot gravens glaserade tegelmur och berätta om sina sorger eller be en bön. En annan gammal sedvänja som fortfarande är i bruk är att den som önskar få barn placerar ett tunt rött band i en hålighet i väggen.

Hela dagen är programfri. Inga gemensamma måltider. Den som vill kan göra ett nytt besök vid hantverksgatan eller besöka Kashgars sidenvägsmuseum. Eller, varför inte bara ta det lugnt och ströva runt i sta’n?

Söndag är den stora marknadsdagen och vi befinner oss på Asiens största marknadsplats, en marknad som har 10.000-tals besökare! Kommersen är livlig och vi får uppleva ett osannolikt brokigt, pulserande och spännande folkliv där man köper och säljer det mesta. Marknaden är indelad i sektioner där man säljer sadlar och remtyg, tyger och kläder, siden och bomull, knivar, hattar och mössor, grytor och kastruller, grönsaker, färska och torkade frukter, rostade nötter, pappersvaror, pälsvaror och mycket annat. Utanför marknaden är det ett liv och ett kiv utan like, folk färdas till och från marknaden med och utan varor i oxkärror, åsnekärror, minitraktorer, paketcyklar och lastbilar. Överallt finns stånd där man kan köpa något att äta, nudlar, bröd, yoghurt, kokt fårkött m m. Hela dagen ägnar vi åt det spännande basar- och marknadsområdet där det brusande folklivet är minst lika intressant som de varor som säljs och köps. Särskilt intressant är djur- och boskapsmarknaden där man lätt kan känna sig förpassad till medeltiden och där man får se kunderna, mest uigurer, tadzjiker och kirgizer, provrida hästar och noggrant undersöka kor och får.

Vi gör en heldagsutfärd upp i Pamirs berg till Karakuli-sjön en avloppslös saltsjö som ligger 3.850 m ö h. Vi åker ut ur Kashgar och upp i bergen genom ett hisnande landskap. Vi ser höga snöklädda berg och stora grässlätter. Befolkningen i området är främst kirgizer och kazaker, många av dem lever numera på att hyra ut jakar till expeditioner som ger sig upp i bergen. Luften blir tunnare ju högre upp vi kommer, för säkerhets skull har vi med oss syrgaskuddar till den som känner av höjden. Längs vägen stannar vi flera gånger och sträcker på benen. Vi får tillfälle att bekanta oss med lokalbefolkningen som bor i jurtor, nomadernas traditionella tältliknande bostäder. Har vi riktig tur får vi se någon som håller på och stickar, broderar eller tillverkar något av trä. Lunchpicknick längs vägen, väl tillbaka i Kashgar på kvällen.

Vi gör en rundvandring till fots i den gamla stadsdelen där vi går i de trånga gränderna och ser hur människor bor på samma sätt som man har gjort sedan urminnes tider. Vi hälsar på hos några familjer och får bl a se hur man tillverkar de traditionella uiguriska mössorna där man rullar tidningspapper i tunna rullar som gör mössorna styva. I allmänhet är det männen som formar mössorna och kvinnorna som broderar på dem, dels manliga och dels kvinnliga mönster. På vägen tillbaka till den nyare stadsdelen kan vi också en hel del hantverk, bl a smeder som tillverkar hästskor

* [16] Aidakh (Id Kah)-moskén från 1779 (3Y) och  Xiang Feis (Abakh Hoja graven) – ”den doftande konkubinens” – grav.

* Söndag är den stora marknadsdagen och vi befinner oss på Asiens största marknadsplats,

** Pamirs berg till Karakuli sjön en avlopp lös saltsjö som ligger 3.850 m ö h. [10] Tala med John´s Cafe om fyra till fem dagars vandringar. Till exempel Måndag till Torsdag. (Fredag till Söndag med en heldag i Hotan och avresa för Urumqi på Måndag som planerat)

Abakh Khoja Tomb

Sightseeing List

Karakuri Lake
 Id Kah Mosque Three Immortals Buddhist Caves  Bazaar

Index Startsida

 
1
Urumqi 0 15:51 16:42 Kashi 0 9:29 16:49
2
Turpan 143 18:15 19:13 Turpan 1445 13:25 13:45
14
Kashi 1588 14:49 22:08 Urumqi 1588 15:46 16:02

 

Kashi till Hotan 530km buss 10.00h var 2:a timme från ca 7.30am 51Y.

Index Startsida

*

 

(2) Qiniwake Hotel - 35Y och 150Y

[3] Chini Bagh Hotel - 25-30Y och 200-260Y

[37] Tiannan Fandian - 16-20Y och 38-90Y

[4] Noor Bish Hotel - 15-20Y

[11] Seman Binguan - 15-60Y och 290Y

[33] Kashgar Hotel from 210Y

Kashi